The Knife

Titel: Deep Cuts
Typ: Album
År: 2003

Recension:
Syntig pop med indie-influenser? Eller något liknande. Så kan man kanske beskriva The Knifes musik. Förr var jag inte mycket för sådan här musik, men jag köpte "Deep Cuts" på en skivrea tillsammans med en mängd andra skivor, och jag kan ju inte påstå att jag ångrar mig. Det här albumet blev rätt framgångsrikt när det kom 2003, men kanske nådde det ändå inte ut till så spridda kretsar som det borde ha gjort. De som inte har lyssnat på, begrundat, och tagit in allt "Deep Cuts" erbjuder, de har gått miste om något stort förpackat i ett platt plastfodral med skrikigt omslag.

Det skulle vara fel att kalla The Knifes musik för lättlyssnad mainstream-musik. Musiken är nog rätt svår egentligen, på så sätt att man verkligen måste lyssna. Men den betyder å andra sidan någonting, den känns inte producerad enbart för att tilltala massorna och håva in pengar. Men vad vet jag, kanske var det gruppens syfte. Jag hoppas dock inte det.

När jag finner något unikt blir jag lycklig. Den här plattan gör mig lycklig. Den spelar an på små toner inom mig och en sorts eufori infinner sig vid den första antydan ur högtalaren, som säger att nu är det dags för The Knife.

Bästa spåret är "One for you", det tilltalar min melankoliska personlighet. Lugn yta, rörigt inre. Allvarligt, glatt. Lättat, tyngt sinne. Jag blir glad av det här.

Madde Ahlqvist
madde@bimboboy.com

Tillbaka