Madde listar
Så var det dags för Madde att lista de 5 hetaste och de 5 skabbigaste
sakerna i hennes värld just nu. INNE: 1. Vänskap: Genom mina vänner existerar jag. Utan en del av de vänner jag har skulle jag sannerligen inte sitta här idag och bejubla och förfasa. D, du är min själsfrände som lyckats tränga genom min bitchighet och elakhet, vet inte hur jag ska tacka för att du gjorde det och att jag får ha dig till vän. T, min siamestvilling, vi sitter ihop i tankarna ibland, krockar och förstår inget, men ändå allt. Ni är mitt ljus och syre, och utan dessa livsviktiga ting upphör man att existera. Så, mina vänner, jag finns tack vare er. Kärlek! 2. Mobiltelefoner: Kan de vara ute? Inte i min värld. Känslan av att inhandla en ny mobil är som en materiell orgasm. Kalla mig sjuk i huvudet, jag är nog det så smått. Men det är för mig få materiella upplevelser som gå upp emot att få tag på en ny liten sms-maskin, en länk till omvärlden genom både verbal kommunikation och det mer anonyma Internet. Min mobil är min högra hand, en del av mig, som en förlängd kroppsdel. Min Z600, bara se på den. Livet kan vara underbart ibland, oh yes. 3. Sara Löfgren: Hon har kallats gnällig, tråkig, dryg. Jag kallar henne min gudinna. Den här otroligt snygga bruden skriver texter som innehåller personliga vendettor, sorger och upplevelser, och levererar det med en röst som sänder mig till sjunde himlen. Bert Karlsson är visst en man med sinne för talang och vackra damer, för denna mademoiselle är fan det bästa som hänt min värld och den svenska musikbranchen på bra länge. 4. Communities: Internet är som de flesta vet fullt av diverse mötesplatser för folk att hänga på. Jag är besatt. Jag erkänner. Kan nog knappt längre räkna hur många communitys jag är registrerad i, sedan att jag absolut inte är aktiv i hälften av dem är en annan sak. Det är något med att man kan träffa folk med samma intressen, porra sig, bråka med, skratta åt, driva med, som fascinerar mig. Communitys har visat sig vara min väg till att hitta mina bästa IRL-vänner, tacka fan för flugan (Internet) som aldrig försvann. 5. Gay Pimp: Discoduden som till och med får bittra flator på fall med "Soccer Practice". Han tar världen med storm med sina sexanspelande tunes. Grym kille, grym låt. Älskar det perversa soundet, väntar bara på en kvinnlig motsvarighet. Se till att delta i orkanen du med, gå in på www.gaypimp.com och ladda ner. UTE: 1. Linda Rosing: Skandaldrottningen regerar fortfarande utelistorna. När ska hon ge sig? Inget hon gör känns seriöst, spännande eller talangfullt. Men jag antar att vissa ser det som en stark förmåga att flasha tuttarna och verka dum. Bystdrottningen har gått från porr-TV på bästa sändningstid till hatad brud i Brinkenstjärnas stall och snart kommer singeln. Skona oss. 2. Jan-George: Mina öron bildligen gråter. De sörjer. De har blivit så utsatta, så terroriserade. Orsak: den så kallade sången kommandes från Jan-George. Jag blir aldrig mer densamma, mitt musikaliska hjärta är fårat av denna falsksång. Hur mycket ska en stackars själ behöva utstå? Den dagen ett fett skivkontrakt signas av en sån snubbe, då vete fan vad världen är på väg. 3. Brats: Åh herre min je som morfar brukade säga. Finns det något pinsammare än brats? Haha, dessa så kallade rikemansbarn, som inte alltid är just rika, utan ofta snarare vill ge sken av det, är så dumma på något sätt. Tankesättet att "nu sparar jag ut håret lite och kammar bakåtslick, lånar pappas American Express och köper en Armanikostym å viftar med sedelklämman", det är så fruktansvärt äcklande. Översitterifasoner och show off, det är det värsta jag vet. Bara för att man har pengar (eller inte), behöver man inte tro att man äger världen. Sure, pengar är makt, men det är kunskap i än större grad. 4. Jill Johnson: Denna svenska tös drömde om att bli countryartist, så då åkte hon till Nashville, lade sig till med fejkad sydstats-dialekt och sjunger om brustna hjärtan. Fröken "jag vill vara som Shania Twain" kortar av kjolen och styltar upp boobsen mer och mer för varje uppträdande och svänger sina lurviga med ett klämkäckt leende. Hon gjorde ett kritikerrosat nummer i Melodifestivalen anno 2003 och blev hela landets gullegris. Tacka fan för att det blev en andraplats, om Sverige hade skickat en sådan smörja ut i Europa hade vi gjort skäl för ryktet om dålig accent och bystiga brudar. I'm not crazy in love with Johnson. 5 . Andrés Esteche: Bra artist med bra röst, bortkastad på enformig latino-pop. Det som började så bra, så charmigt, känns nu gammalt. Bottennappet måste varit detta års Melodifestival, det var som att höra en ny version av Mendez. "Wannabe Ricky Martin", med smöriga leenden och fuckiga höftjuck, sägs dock vara på väg att byta genre och satsa på en bredare publik. "Go go Andrés!" Eller, nej, skulle inte tro det... Madde Ahlqvist madde@mixet.com |